Ordföranden har ordet

En positiv effekt av coronaeländet är att ni medlemmar hör av sig till styrelsen i större utsträckning än tidigare. Det kommer mail och telefonsamtal, men inte så många brev och vi försöker svara så fort vi kan. Alla svar låter sig inte avhandlas snabbt. I detta sammanhang räknar jag inte de mail vi får från de av er som glömt lösenordet till inloggningssidorna på vår hemsida, som för övrigt är msffmedlem2020. Här måste jag nämna att vi kommer i april ändra lösenordet och när väl detta sker så kommer vi meddela er alla genom vårt Nyhetsbrev.

Jag har tidigare efterlyst uppslag till artiklar i AnGripen eller för den delen färdiga artiklar. För några dagar sedan ringde en medlem till mig och berättade glatt att hen kunde visa sina anfäder tillbaka till tiden för den stora pesten, alltså ca 1350. Inte nog med det anfäderna har blivit beskrivna i artiklar och böcker, de flesta publicerade för länge sedan. Anfäderna verkar täcka in alla stånden i den gamla ståndsriksdagen. Det verkar som det hela kommer att kunna leda till ett antal artiklar. Det skall bli spännande att se vad som kommer ut av denna brunn av historier.

Som jag tidigare uttryckt det så ruvar ni alla på många och spännande historier som är väl värda att publicera i AnGripen. Läsvärdet är högt för artiklar som berättar en historia och sporrar oss alla till att leta, inte bara släktingar, utan också historier om, sedan länge, döda människor.

En aspekt på släktforskningen är att den väcker gamla släktingar till liv. Så länge det finns berättelser om dessa så försvinner de inte in i historiens töcken. Vi kan lätt komma ihåg människor vi mött och vilka vi kan identifiera på foton. För dem vi inte haft den förmånen blir det lite svårare. Här är en historia något som gör anfäder mer levande.

Ovanstående resonemang gör också att vi släktforskare har ett ansvar mot kommande släktforskare. Om vi inte skriver ner berättelser om de personer vi träffar så kommer framtidens släktforskare att stå lika förundrade inför någon gammal anfader om så där 100 år. Börja med er själva! Skriv er biografi! Om ni inte vill att den skall komma till kännedom under er livstid, så lägg den tillsammans med ert testamente eller på något annat säkert ställe. Det blir inte bara er historia, utan en historia om er släkt och, faktiskt också, om vår gemensamma historia, som byggs upp av stora mängder pusselbitar där vi alla är en bit.

För ett tag sedan avled en kompis mamma. Det blev dags för min kompis tillsammans med sina syskon att städa i mammans lägenhet. Kompisen och hans syskon hade lite dimmiga begrepp om att mamman släktforskat. I samband med städningen så hittade de en guldgruva. Inte bara hade mamman forskat väldigt mycket och dokumenterat det föredömligt inklusive hänvisningar. Hon hade dessutom bemödat sig om att skriva små berättelser om sig själv och de hon träffat, men även dokumenterat berättelser eller notiser som hon hittat i sin forskning. Mamman hade dessutom ett litet bibliotek om släktforskning.

Jag är övertygad om allas vår släktforskning blir bättre ju mer berättelser vi kan addera.

Alf Johansson

Ordförande MSFF