ORDFÖRANDEN HAR ORDET ...

Mitt namn är Alf Johansson och jag har precis efterträtt Lennart Magnusson som ordförande för vår förening.

Tack. Låt mig först rikta ett stort tack till Lennart för allt det arbete han lagt ner på föreningen. Jag kan konstatera att det är en väldigt välskött förening Lennart lämnar efter sig. Det finns ett gediget kursutbud som dessutom anpassar sig och omvandlas i takt med utvecklingen och intressena inom släktforskningen.

Vi har spännande, intressanta och välbesökta medlemsaktiviteter. DNA caféerna blir populärare och populärare. Bok- och CD-försäljningen är en annan uppskattad företeelse. Carl Strandberg tar över försäljningen och kommer också att ansvara för vårt referensbibliotek efter Lennart.

Presentation. Jag själv är 64 år och gift med Pia (också medlem i MSFF) och har fem barn (ett är medlem i MSFF), varav tre fortfarande bor hemma. Mina rötter är från Ängelholm, södra Halland (Hasslöv), NV Skåne (Grevie) och Asa några mil norr om Växjö. Släktforskandet började för snart 50 år sedan och av anledning som jag inte längre riktigt kommer ihåg. Förmodligen berodde det på allmänt historieintresse. Vid den tiden hade jag tillgång till en splitterny moped av märket Cresent 50 S med treväxlad Sachs motor. Svindlande snabb! Detta gjorde att jag kunde ta mig till prästgårdarna i nordväst Skåne och södra Halland. Där möttes jag nästan alltid av trevliga personer som glatt och kunnigt hjälpte 15-åringen in i kyrkböckernas värld.

Endast på ett ställe meddelade kyrkoherden att jag inte själv fick titta i böckerna, men att hans fru kunde göra det mot en mindre ersättning. Någonstans hade jag hört att kyrkböckerna var offentlig handling och att jag därför visst skulle få titta. Denna min kommentar berörde inte kyrkoherden på något djupare sätt och jag fick därför lomma ifrån pastorsexpeditionen i oförrättat ärende. På Cresenten på väg hem retade kyrkoherdens arrogans mig till den milda grad att jag, väl hemma, ringde upp landsarkivarien i Lund för att berätta min historia. Jag fick tala med landsarkivarien och han berättade att jag nästa dag skulle åka tillbaka till samma pastorsexpedition och att allt då skulle vara löst.

Med viss nervositet var jag tillbaka dagen därpå. Varken kyrkoherden eller hans fru var där, men en annan dam, och några problem för mig att få titta i kyrkoböckerna var det inte längre. Trots incidenten ovan har jag under de 50 år som gått hela tiden haft ett positivt minne av mina första staplande försök som släktforskare.

För några år sedan besökte familjen Sala och Dalarna för att titta på alla klassiska turistmål. Resan utvecklade sig dock till en resa i min frus släkt på hennes farmors sida. Vi träffade människor och fick se platser vi inte annars hamnat på. Förra sommaren besökte vi min farmors hemby, Asa, och återigen samma positiva upplevelse som vi haft i Dalarna. Allt detta gjorde att min fru och jag beslöt oss för att bli medlemmar i MSFF och att gå Grundkursen i släktforskning för Gert-Ove och Staffan. Fantastiskt roligt och spännande. För att inte tala om alla de aktiviteter vi fick tillgång till.

Nu har jag dessutom blivit ordförande för den fina föreningen Malmö Släktforskarförening. Kan det bli bättre? Samtidigt är det ett viktigt arv att förvalta och utveckla. Med den duktiga och engagerade styrelse vi har så ser jag fram emot den utmaningen.

Hälsningar Alf